hold
jag vet inte.
jag vet ingenting nu för tiden.
jag vill ha svar nu. jag går av snart, om jag inte får reda på nått.
jag vet inte vad jag ska göra. jag vet bara att om jag är osysselsatt då är jag körd.
jag har varit nära flera gånger nu. JAG FÅR INTE! jag SKA inte, men jag har så stor lust.
jag är avundsjuk på alla andra, alla andra med söndriga armar och färska, fina. underbara drag.
ahfan. jag vill verkligen.
men jag ska inte.
1
jag tar ut förlusten i förskott. men det gör jag alltid nu för tiden, det finns liksom aldrig någonting som går som jag tänkt. så det e lika bra att ta ut förlusten i förskott, det är bättre än att hoppas på något bra och sen bara CRASCH! ingenting blev som man drömde, hoppades, todde skulle hända. jag vågar knappast blunda, allt jag drömmer om är hur härligt det skulle vara att bo däruppe, men vad händer om jag får ett nerslag? som sagt, jag kommer typ ta livet av mig. jag klarar inte av fler motgångar. jag kommer skita i allt då. skolsyster säger att jag är stark, att hon aldrig typ träffat någon som är så stark som jag är. men ska sanningen fram så är jag inte stark, jag är bara motiverad att inte visa min underlägsenhet. skulle jag visa min svaga sida, då skämtar jag bort den, pratar bort den, eller så springer jag. hur jag än gör så möter jag aldrig den. det är fel. det är doligt att vara svag. jag är inte stark. bara motiverad nog att inte låta någon se det nu för tiden. det betyder dock att jag blir grinig. men jag klättrar på väggarna här hemma, jag skulle gärna ta något och skära rakt igenom armen, bara för att få slappna av, dock så gräver jag i mitt sår... det hjälper lite iaf, men det e inte samma sak. jag kan inte äta typ heller. jag måste ha ätit för många stenar eller nått, för nu tar det bara stopp. det går liksom inte. usch, jag hatart. jag anser mig inte ledsen, depp eller whatever. jag är bara förvirrad och lätt ledsen. det e vanliga känslor, jag vill bara inte komma tillbaka till det som var förra hösten.
jag kommer aldrig klara mig ur det här känns det som, jag har inga droger, inge sprit, inge rakblad, inge riktigt kk, ingenitng. jag står här utan något än massa olika sorters ångest. mest skolångest. och bålstaångest. annars e det ganska vanligt. jag har förstört alla mina chanser typ. svar ja!
frida.
Utkast: Aug. 21, 2010
jag ska inte vara depp, jag är inte depp. jag har bara bålsta-ångest. jag har ångest att behöva spendera en endaste dag för mycket här. får jag ett nej om Hudik, då tar jag fan livet av mig. jag klarar inte av det här stället längre... det finns inte... har tänkt hela kvällen nu... hur ska jag görat? jag vet hur jag planerat förut, då var det massa droger å sånt med. men jag vill att det ska vara ärligt nu. jag vill att alla ska veta att det var medvetet. helt opåverkad, bara målmedveten. oj, nu ska jag inte planera att ta livet av mig. jag vet bara att jag inte kommer klara av mitt liv om det inte blir så. jag kan säga att studenten är nära, men den e så himlans långt borta. för långt borta för mig, jag kommer aldrig klara mig enda dit om jag ska vara här. jag kommer aldrig kunna leva såhär, tillsdess. jag är en skugga. jagvet inte riktigt vad som hänt. för inte så länge sen så kommenterade en tjej min förra blogg, hon sa att alla stog upp för mig och försvarade mig om något sa nått elakt om mig. men ska jag vara ärlig så känns det inte så. eller jo, kanske inte av personerna i min klass, och inte mina närmaste, men av alla andra. jag vill inte vara elak mot min klass när jag säger så, och absolut inget illa menat mot mina närmaste... men jag venne. kanske är jag cp, eller så tar dom mig förgivet. jag finns alltid där. alltid, jag kan släppa allt. men jag venne.
nu ska jag gå och vara depp någon annanstans.
kill anyone for you
oj, älskar min överdrivna aktivitet. ahmen ingenting att skriva... då blir det ingenting skrivet.men jag måste nu, jag måste få ut mig lite. fast jag ill ju inte att någon ska läsa det här... annars hade jag ju skrivit det någon annanstans. idag har varit liten en såndär, jag är värdelös och ingenitng funkar dag. jag vet inte varför och hela min kväll har blivit ett straff nu. dumt av mig. otto, peter och henke är nöjda. jag är ledsen. jag vet inte varför. mest är det nog bara för att jag måste vänta på svar, svar som skulle kunna ändra hela min framtid... hon undrade tom om jag ville åka upp i helgen.tänk så underbart... men jag klarar inte av att bygga upp något som jag inte vet kommer hålla. tänk om mina drömmar krossas. kul. nej nu orkar jag inte mer.
pösshej
