Fröken

Idag har jag fått en lillasyster, dock så är hon typ bara en vecka yngre än mig. så, vi är inte släkt. hon började ettan nu i höst på min skola, hon var en trevlig filur, men jag trodde aldrig att vi skulle bli så här tajta. denna vecka asså. vi har växt ihop.

jag har fått en lillasyster. en underbar sådan.

under dagen har jag fått korta underbara stunder av lycka.

- vad är lycka för dig?

om jag kunde få drömma.
en klok dam i min omgivning frågade mig igår; "om du skulle få välja vem som helst på jorden som du skulle få bo med, vem skulle det vara?" jag spelade ganska dum och sa att jag inte visste, eller. jag sa att nästan var som helst var bättre än där jag bott. jag vet egentligen vart jag skulle vilja bo, om jag verkligen skulle få önska.

jag ska förmodligen inte tillbaka till familjen bodde med i helgen, jag trivdes inte och jag vill bara inte dit mera. en annan klok underbar dam i min omgvning ska ringa min mindre kloka och underbara soctant och boka ett möte i veckan. så vi kan lära känna varandra eller något, å då tänker jag säga att jag faktiskt hellre sover ute i skogen än att åka tillbaka dit.

för att hoppa ännu mer i mitt liv så tänker jag berätta att klockan börjar närma sig sovtaijm, men som jag inte kan sova på nätterna så tänker jag nu hoppa ut ur mitt rum här i min underbara korridor och gå ut å gå. 

- vi är inte så olika.

Jag vet att under tiden jag kommer blogga här så kommer jag att berätta ännu mer om mitt förflutna och allt som hänt, men just nu tänkte jag bara förklara en liten sak. för det kanske inte så självklart för dig att en 12åring knarkar? men det blev så.

jag hade en vän, eller för mig är hon fortfarande kvar, men hon tog livet av sig och min mamma skyllde på mig. för hon och jag var ju riktigt nära, vi var ett jag liksom, vi var världens par, det gick inte att sära på oss. men när det till sist sa stopp för världens bästaste tjej så mådde jag verkligen piss, och det räckte inte med att mamma redan höll på att knäcka mig, utan det blev värre. hon skyllde min bästa kompis död på mig. jag sökte mig då något som kunde hjälpa mig att få bort smärtan av allt, en "kompis" till mig kunde hjälpa mig och efter första gången jag hade blivit fotad så var jag fast, varje dag blev en kamp om överkevnad, för utan något så var jag tom. jag orkade inte. min mammas ord la sig som tunga moln på mitt huvud. på slutet var det värst, det blev en galenskap, innan hade jag kunnat gå igenom en dag eller två utan, men till sist blev det så stort så fick inte jag min fix så kändes det som om jag skulle dö.

det var väll typ då jag blev livrädd för mig själv, jag kände att det inte skulle funka, plus att jag inte kunde jobba i stallet om jag var fotad, så det var bara att ändra på sig. det var tufft. det var verkligen superdupermega tufft. men jag slutade helt av mig själv.

ibland så blir det ett återfall, men jag försöker så mycket jag bara kan. nu är två månader sen sist.

happy girl!

Hejhopp!
jag är en ganska olycklig typ på sjutton höstar. jag har bloggat på många olika bloggar under mina år som bloggare, men alltid är det någon som kommer och "förstör". för när jag är nere i mina svackor så kan jag ibland skriva något och då blir det typ paniiik! och allt förstörs.

just nu så spenderar jag min första helg hos min jourfamilj. ja, jag har haft mycket problem hemma vilket har resulterar i att jag tillslut har vågat sagt detta till någon. men det blev kanske inte precis som jag hade tänkt den där dagen i mars. men men. vi får ser vart allt det här går. jag vet bara att jag inte vill stanna kvar. men det är sånt som får fixa sig. 

jag har egentligen bara ett riktigt stort intresse och det är hästar. trav är min grejj helt enkelt. jag  går ************, där höll jag på att berätta lite mycket om mig själv kanske. skumt? att jag kan berätta om att jag har haft det tufft hemma, men inte kan berätta vart jag spenderar all min skoltid? men det är precis det som är grejjen. jag vill liksom ha den här bloggen till att berätta vad som händer i mitt liv, vad jag tänker och vad jag känner. då lovar jag dig, du behöver knappast veta vart jag går i skolan eller vad jag heter.

men för att vara lite formell så kan du få kalla mig för fröken, nej! jag tänker inte vara värsta förskolelärarn eller något sånt töntigt. mendet var det första som kom upp i mitt huvud när jag tänkte på anonym. och kille är jag ju inte, å det kan du ju se på min profilbild.

lite mer om den här anonyma tönten då? ja, jag har under min barndom, om man nu kan säga så, både användt den ena drogen efter den andra, jag har även haft mycket problem med alkohol och andra brott. dock, så har ingen unde rmin livstid märkt något, teater kallas det. det är därför nu när jag vågat berätta som många inte tror mig. det har hänt mycket under mitt liv, både psykisk- och fysisk misshandel, som jag har hållt hemlig under hela mitt liv. när jag var tre slog min mamma mig för första gången. nu sitter hon och säger till soc att hon aldrig gjort något mot mig. du kanske kan förstå att jag behöver ett ställe där jag kan få ut alla mina känslor och tankar?