impossible
Hejhopp!
jag är en ganska olycklig typ på sjutton höstar. jag har bloggat på många olika bloggar under mina år som bloggare, men alltid är det någon som kommer och "förstör". för när jag är nere i mina svackor så kan jag ibland skriva något och då blir det typ paniiik! och allt förstörs.
just nu så spenderar jag min första helg hos min jourfamilj. ja, jag har haft mycket problem hemma vilket har resulterar i att jag tillslut har vågat sagt detta till någon. men det blev kanske inte precis som jag hade tänkt den där dagen i mars. men men. vi får ser vart allt det här går. jag vet bara att jag inte vill stanna kvar. men det är sånt som får fixa sig.
jag har egentligen bara ett riktigt stort intresse och det är hästar. trav är min grejj helt enkelt. jag går ************, där höll jag på att berätta lite mycket om mig själv kanske. skumt? att jag kan berätta om att jag har haft det tufft hemma, men inte kan berätta vart jag spenderar all min skoltid? men det är precis det som är grejjen. jag vill liksom ha den här bloggen till att berätta vad som händer i mitt liv, vad jag tänker och vad jag känner. då lovar jag dig, du behöver knappast veta vart jag går i skolan eller vad jag heter.
men för att vara lite formell så kan du få kalla mig för fröken, nej! jag tänker inte vara värsta förskolelärarn eller något sånt töntigt. mendet var det första som kom upp i mitt huvud när jag tänkte på anonym. och kille är jag ju inte, å det kan du ju se på min profilbild.
lite mer om den här anonyma tönten då? ja, jag har under min barndom, om man nu kan säga så, både användt den ena drogen efter den andra, jag har även haft mycket problem med alkohol och andra brott. dock, så har ingen unde rmin livstid märkt något, teater kallas det. det är därför nu när jag vågat berätta som många inte tror mig. det har hänt mycket under mitt liv, både psykisk- och fysisk misshandel, som jag har hållt hemlig under hela mitt liv. när jag var tre slog min mamma mig för första gången. nu sitter hon och säger till soc att hon aldrig gjort något mot mig. du kanske kan förstå att jag behöver ett ställe där jag kan få ut alla mina känslor och tankar?
jag är en ganska olycklig typ på sjutton höstar. jag har bloggat på många olika bloggar under mina år som bloggare, men alltid är det någon som kommer och "förstör". för när jag är nere i mina svackor så kan jag ibland skriva något och då blir det typ paniiik! och allt förstörs.
just nu så spenderar jag min första helg hos min jourfamilj. ja, jag har haft mycket problem hemma vilket har resulterar i att jag tillslut har vågat sagt detta till någon. men det blev kanske inte precis som jag hade tänkt den där dagen i mars. men men. vi får ser vart allt det här går. jag vet bara att jag inte vill stanna kvar. men det är sånt som får fixa sig.
jag har egentligen bara ett riktigt stort intresse och det är hästar. trav är min grejj helt enkelt. jag går ************, där höll jag på att berätta lite mycket om mig själv kanske. skumt? att jag kan berätta om att jag har haft det tufft hemma, men inte kan berätta vart jag spenderar all min skoltid? men det är precis det som är grejjen. jag vill liksom ha den här bloggen till att berätta vad som händer i mitt liv, vad jag tänker och vad jag känner. då lovar jag dig, du behöver knappast veta vart jag går i skolan eller vad jag heter.
men för att vara lite formell så kan du få kalla mig för fröken, nej! jag tänker inte vara värsta förskolelärarn eller något sånt töntigt. mendet var det första som kom upp i mitt huvud när jag tänkte på anonym. och kille är jag ju inte, å det kan du ju se på min profilbild.
lite mer om den här anonyma tönten då? ja, jag har under min barndom, om man nu kan säga så, både användt den ena drogen efter den andra, jag har även haft mycket problem med alkohol och andra brott. dock, så har ingen unde rmin livstid märkt något, teater kallas det. det är därför nu när jag vågat berätta som många inte tror mig. det har hänt mycket under mitt liv, både psykisk- och fysisk misshandel, som jag har hållt hemlig under hela mitt liv. när jag var tre slog min mamma mig för första gången. nu sitter hon och säger till soc att hon aldrig gjort något mot mig. du kanske kan förstå att jag behöver ett ställe där jag kan få ut alla mina känslor och tankar?
Kommentarer
Trackback
