Fröken

jag vet inte vad jag ska göra nu. fredagen möte var helt ja. helt sjukt. jag förstår inte- varför kan man inte lyssna på mig för?
varför är der alltid alla andras röster som ska höras, men inte min?
hur ska jag någonsin få gå vidare om jag bara får lov att dra upp allt igen, "ahmen, du kommer få så mycket problem i framtiden om du bara lägger allt bakom dig" förlåt, för att jag inte vill berätta min historia miljoner gånger om. förlåt för att jag känner att jag inte kan lite på dig. förlåt för att jag inte tycker precis som du. dumast på jorden, korkad och så. det var vad han var. jag förstår inte någonting, asså jag får höra lögn på lögn, jag tror pp de, men den blir det bara pannkaka av allt. varför tror jag på fe för? vuxna bara ljuger. det bord jag verkligen veta nu. jag måste klistra på det där leendet som jag inte vill ha, jag e glad men när det blir såhär så orkar jag inte. jag var ledsen, jag var jätteledsen i fredags efter mötet. jag gick därifrån och jag tänkte bra länge. men det fanns inte en enda männsika som jag skulle kunna tänka att ringa. fast jag vill ringa. jag ville ringa och gråta,prata av mig och känna mig bättre till mods. men det fanns ingen.

jag orkar inte skriva mer. jag e trött.

frida