lägger mig ner.
tynar bort som snön när vårsolen kommer. jag vet inte längre vart jag har mig själv eller alla min känslor. jag har tappat bort mig själv. jag vet inte vem jag är och jag vet inte vad jag gör. allt känns bara fel. ensamheten har slagit på stort och steg fyra är mer än bara på börjad nu. jag är mitt uppe i allt. jag kommer aldirg överleva min stege. för aldrig har jag mått så dåligt som jag gör nu. jag förstår inte hur jag ens kan stå på båda benen. jag är svag. jag är superduper mega svag. har ingen ork eller kraft kvar. jag är helt borta. jag är ett löv som under hela mitt liv suttit fast på en gren men nu, nu har jag börja falla. jag är nere på marken snart. jag har inte långt kvar.
- jag lever. tills du släpper min hand.
- jag lever. tills du släpper min hand.
Kommentarer
Trackback