kastrulllock.
Att inte veta är det värsta som finns. jag vet ingenting. jag känner mig bara helt full av massa känslor som jag inte kan få ur mig. jag vill bara få mig en fix eller två. för nu är det illa jag vill bara försvinna, gå och dö. jag vill verkligen bara krypa ner och aldrig mer krypa upp. jag känner mig mer och mer som en börda för alla. vafan! vill jag ta mitt liv så ska jag väll ändå få göe de! livet för alla andra skulle bli så mycket lättare.
Hejhopp! jag är förstörd, jag är sönder och det finns saker i mitt hjärta som aldrig kommer kunna läka. tjhoo! klart jag kan prata om det och det skulle kunna kännas lite bättre, men ord bränner. ord är som tatueringar, omöjliga att ta bort helt, man kan täcka dem, men de finns alltid kvar! jag kommer aldrig kunna glömma.
jag klarar bara inte av det här mer, jag känner mig helt urbalans. ensam och trasig, bättre kombination finns det inte.
det finns inte någonting kvar av mig längre, det har varit så länge nu. väldigt länge faktiskt. men jag har försökt. jag har verkligen försökt. men det går inte allt säger stopp hela tiden. jag känner att jag inte ens ska behöva förklara mig. så varför gör jag det? ingen aning faktiskt. slit bara sönder mig så vi har det här avklarat nu.
- dags att leka kull.
