I'm starting with the girl in the mirror
B E T Y G är allt jag kommer att säga. neä, det är inte allt jag kommer säga för just nu. men det är bara så galet! jag klarar verkligen inte av det här. kan man inte förbjuda betyg? ellet låsa in betygsgalningar som jag?
jag vet inte riktgt vad jag skriva, men jag vill skriva. det finns bara ingenting att skriva om. eller. jo det finns det väll alltid. men det går inte. eller jag vet inte. jag vet en sak iaf. just nu är jag glad :) dagen har varit väldigt förvirrande och början på den var inte bra, men allt har lagt sig. jag är lite glad just nu, för första kvällen på fleraflera veckor så känner jag inte suget efter varken det ena eller det andra. det känns bra. det är bra! tror jag iaf...
idag hände något som jag aldrig skulle kunna tro, det gjorde ont i hjärtat. men jag tror ändå att det behövdes. jag hoppas att det blev rätt. jag kommer sakna alla dom. men ska jag klara av det här, eller. det är klart jag skulle klara det med dom också. men det är lättare att falla tillbaka om man hela tiden smuttar på sakerna. jag hatar att hon tog det så hårt. jag hatar att hon bölade och skrek. och jag hatar att jag inte kunde stå öga mot öga. men undrar hon så måste jag ju berätta sanningen. usch! jag har svikit en av världens mest bästa och förstörda människor, jag hoppas att hon inser varför. jag hoppas med hela mitt hjärta att hon faktiskt inte tänker hålla alla ord hon sa idag. jag hoppas att hon kan sova och faktiskt tänka på allt. för precis som jag sa, så tänker jag alltid stå vid hennes sida och ta emot henne när hon faller. men jag kan inte fortsätta vara med alla dom. det går inte. för det är då jag kommer på alla dessa dumma saker. okej, kanske inte alla dumma saker... men jag tror inte det finns en enda stund när hela gänget har varit samlade när vi inte vara fotade. jag hatar det, för alla är underbara. men det vi gör, det går inte längre. jag kommer sakna min Bea, men som sagt. hoppas hon tänker igenom mina ord. för jag kommer gå under om hon faktiskt håller allt hon lovat.
jaha. vad har jag kvar nu egentligen? för under en kort tid så har jag faktiskt förlorat ganska många. undra om någon förstår hur tuff det här egentligen är? just nu, hur mycket har jag kvar av mitt liv? jag bor inte hemma längre, vilket betyder att jag varken har mina underbara hundar, eller min mamma. jag började med att bara bo på ett annat ställe på helgerna. men nu bor jag på ett helt annat ställe hela tiden, vilket betyder att jag inte heller har mitt liv på berga kvar heller och ska jag vara ärlig så vet jag inte hur mycket jag tycker om berga heller, funderar på att byta. men vart fan ska ta vägen då. men en ny start vore underbart tror jag. fast ändå inte. aja. jag har iaf förlorat mitt hjärta för berga och mitt hjärta för hästarna, det är inte ens kul längre. och det lovar jag gör ont att säga, men jag har tappat lusten . nu har jag tydligen inte heller någon av dom att vara med heller. jaha. det betyder att jag har förlorat typ hela mitt liv. vad har jag kvar? typ mina betyg och några personer. hoppas att kanske någon, någongång kanske förstå att hela mitt liv har förändras, och det är inte slut med förändringar, men nu ska dom bli bra, eller vad tycker du? just nu är mitt liv uppochner och bakochfram! är det så svårt att förstå?
om tjugotvådagar så är det exakt fem år sen. jag kan fortfarande inte förstå det. det känns som om det var jättelänge sen men ändå typ igår. usch. det går nästan inte en dag utan att jag tänker på henne. usch, mitt liv hade sett så mycket annorlunda ut. jag vet inte om det skulle se bättre ut än vad det gör nu. men det skulle iaf inte vara så här. usch, Emma... varför du? jag orkar inte att du ska vara borta. jag saknardig varje dag. jag lovar. det är nu alla tankar börjar rulla, va fan var det som fick dig att göra det? jag saknar dig ju så förbannat mycket, å jag hör själv hur patetiskt detta låter, jag kan ju inte säga att jag vill att du skulle vara kvar bara för mig. men det gör ont lilla gumman. tolv år? det funkar inte så! DET SKA INTE VARA SÅ! usch. nej. nu gråter jag. men det är okej. för man får gråta när man sörjer. å jag sörjer dig. jag saknar dig som in i helvete och jag saknar dig inte mindre pga allt det här. det här gör så jag saknsr dig miljoner gånger mer. du har tagit en stor del av mitt hjärta, och den delen har lagt i hjärtat som jag fick av dig. å det hjärtat har jag alltid runt halsen.
fan vad jag saknar dig emma.
- jag behöver en dunder kram.
jag vet inte riktgt vad jag skriva, men jag vill skriva. det finns bara ingenting att skriva om. eller. jo det finns det väll alltid. men det går inte. eller jag vet inte. jag vet en sak iaf. just nu är jag glad :) dagen har varit väldigt förvirrande och början på den var inte bra, men allt har lagt sig. jag är lite glad just nu, för första kvällen på fleraflera veckor så känner jag inte suget efter varken det ena eller det andra. det känns bra. det är bra! tror jag iaf...
idag hände något som jag aldrig skulle kunna tro, det gjorde ont i hjärtat. men jag tror ändå att det behövdes. jag hoppas att det blev rätt. jag kommer sakna alla dom. men ska jag klara av det här, eller. det är klart jag skulle klara det med dom också. men det är lättare att falla tillbaka om man hela tiden smuttar på sakerna. jag hatar att hon tog det så hårt. jag hatar att hon bölade och skrek. och jag hatar att jag inte kunde stå öga mot öga. men undrar hon så måste jag ju berätta sanningen. usch! jag har svikit en av världens mest bästa och förstörda människor, jag hoppas att hon inser varför. jag hoppas med hela mitt hjärta att hon faktiskt inte tänker hålla alla ord hon sa idag. jag hoppas att hon kan sova och faktiskt tänka på allt. för precis som jag sa, så tänker jag alltid stå vid hennes sida och ta emot henne när hon faller. men jag kan inte fortsätta vara med alla dom. det går inte. för det är då jag kommer på alla dessa dumma saker. okej, kanske inte alla dumma saker... men jag tror inte det finns en enda stund när hela gänget har varit samlade när vi inte vara fotade. jag hatar det, för alla är underbara. men det vi gör, det går inte längre. jag kommer sakna min Bea, men som sagt. hoppas hon tänker igenom mina ord. för jag kommer gå under om hon faktiskt håller allt hon lovat.
jaha. vad har jag kvar nu egentligen? för under en kort tid så har jag faktiskt förlorat ganska många. undra om någon förstår hur tuff det här egentligen är? just nu, hur mycket har jag kvar av mitt liv? jag bor inte hemma längre, vilket betyder att jag varken har mina underbara hundar, eller min mamma. jag började med att bara bo på ett annat ställe på helgerna. men nu bor jag på ett helt annat ställe hela tiden, vilket betyder att jag inte heller har mitt liv på berga kvar heller och ska jag vara ärlig så vet jag inte hur mycket jag tycker om berga heller, funderar på att byta. men vart fan ska ta vägen då. men en ny start vore underbart tror jag. fast ändå inte. aja. jag har iaf förlorat mitt hjärta för berga och mitt hjärta för hästarna, det är inte ens kul längre. och det lovar jag gör ont att säga, men jag har tappat lusten . nu har jag tydligen inte heller någon av dom att vara med heller. jaha. det betyder att jag har förlorat typ hela mitt liv. vad har jag kvar? typ mina betyg och några personer. hoppas att kanske någon, någongång kanske förstå att hela mitt liv har förändras, och det är inte slut med förändringar, men nu ska dom bli bra, eller vad tycker du? just nu är mitt liv uppochner och bakochfram! är det så svårt att förstå?
om tjugotvådagar så är det exakt fem år sen. jag kan fortfarande inte förstå det. det känns som om det var jättelänge sen men ändå typ igår. usch. det går nästan inte en dag utan att jag tänker på henne. usch, mitt liv hade sett så mycket annorlunda ut. jag vet inte om det skulle se bättre ut än vad det gör nu. men det skulle iaf inte vara så här. usch, Emma... varför du? jag orkar inte att du ska vara borta. jag saknardig varje dag. jag lovar. det är nu alla tankar börjar rulla, va fan var det som fick dig att göra det? jag saknar dig ju så förbannat mycket, å jag hör själv hur patetiskt detta låter, jag kan ju inte säga att jag vill att du skulle vara kvar bara för mig. men det gör ont lilla gumman. tolv år? det funkar inte så! DET SKA INTE VARA SÅ! usch. nej. nu gråter jag. men det är okej. för man får gråta när man sörjer. å jag sörjer dig. jag saknar dig som in i helvete och jag saknar dig inte mindre pga allt det här. det här gör så jag saknsr dig miljoner gånger mer. du har tagit en stor del av mitt hjärta, och den delen har lagt i hjärtat som jag fick av dig. å det hjärtat har jag alltid runt halsen.
fan vad jag saknar dig emma.
- jag behöver en dunder kram.
Kommentarer
Trackback
