häx

allt är så mycket. så jag skäms. för jag gjorde det. fan också! det var det sista jag hade, men inte det sista jag kommer ha, för nu, jag måste ha mera. så här sitter jag, halv fotad och känner mig ännu mer patetisk än vanligt. usch. vad jag inte tycker om det här. det är min födelsedag, eller. ja, det var min födelsedag fram tills några minuter sen. men sak samma. jag har lagt på hänglåset, ringt mitt samtal, gjort min fix, nu är det bara slutet kvar. hejdå verkligheten.

- ensam på färden mot slutet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0