grow.
jag vet inte vad jag ska börja. men det är klart att jag var arg. jag kände mig ju sviken till miljonertusenprocent! det gjorde ju så ont. för det gör ont. jag gråter nu igen. men det går liksom inte. vad är det man brukar säga? "sparka inte på någon som redan ligger ner" men någonstans på vägen så tror jag att det glömdes bort. jag tror hela den här delen med att jag är en människa glömdes bort. för även om jag mår åt helvete dåligt just nu, så kan jag må ännu sämre. men snälla, ge inte upp på mig. jag känner mig redan ensam. låt mig inte bli ensam. för då kommer jag aldrig klara det här. jag vill inte slösa bort någonstid, men snälla ge bara inte upp. för just nu är hoppet nere. men jag vill hitta det! för jag vill tillbaka! jag säger ju det, stegen är ingen big deal. nu är den bara över, stegen är bara en fas när allting är som djupast. det är under den nergången som man inte kan se något hopp. nu vill jag hitta det igen, nu vill jag hitta det och klättra upp igen. jag hoppas på hjälp, men jag tänker inte ta något förgivet. för som sagt. jag känner mig övergiven. men jag kan ha fel och det hoppas jag på.
-just nu så suger livet... everything is just away from the sun.
