Fröken

jag minns dagar som jag inte vill minnas. saker som jag verkligen inte får minnas. men dom kommer så fort ögonen sluts. jag vill inte sova! för jag vill inte minnas! jag vill inte komma ihåg. inte när jag ensam för jag är så rädd. jag vill inte vakna upp helt sönder igen. för när ögonen sluts och kroppen ska sova. så kommer det, alla slag känns som på riktigt, alla ord som sagt gnager lite hårdare. men det är väll egentligen bara att inse, jag är inte värd att leva. det dumma med det här är att hon visste det mycket tidigare än mig. allt drar mig isär och jag hittar inte rätt. jag vill bara, vill bara inte leva mer.


- Steg 1
- Steg 2
- Steg 3
- Steg 4
- Steg 5, instängd.
- Steg 6